emo spice sage c

Publicerad 2017-04-26 17:01:00

Företag är inte dina jävla kompisar!!!!

Life of  

jag sitter på starbucks på köpenhamns tågstation och nu känner jag faktiskt att jag måste skriva ett till affekterat blogginlägg om när människor tror att företag på något sätt står på deras sida i nån sorts systemförändringskamp. jag vill börja med att konstatera att: företag ÄR systemet och det kommer alltid ligga i vinstdrivande företags intresse att upprätthålla det rådande systemet och om du är emot det rådande systemet (kapitalismen/patriarkatet/den institutionaliserade rasismen etc) så är det helt efterblivet att tro att ett företag någonsin kommer vara din allierade. anledningen till att jag känner att det här är viktigt att säga är för att jag känner mig väldigt irriterad över detta som dök upp på min facebook idag:
 
 
ursäkta om det här är nåt sorts "tolkningsföreträde" som jag håller på med men jag kan liksom inte FÖRSTÅ hur man kan ha förväntningen på något jävla typ schampooföretag att ha "antirasistisk kamp" högst upp på prioriteringslistan till förmån för "bredda kundkretsen" och "tjäna feta stacks". Förlåt mig men det är faktiskt otroligt dumt och ett väldigt ytligt och naivt sätt att se på samhällets s.k orättvisor. jag tycker det skulle vara rimligare om folk blev upprörda över att de i den här reklamfilmen försöker göra om att bli utsatt för explicit rasism, dvs att nån kastar saker på någon av en annan etnicitet för att den tycker att den har konstigt hår, till att handla om "hair hate"??? men inte ens det tycker jag att folk borde bli särskilt förvånade över eftersom företag inte direkt är kända för att typ hålla på med radikal politisk kamp i sina reklamfilmer :PP de är däremot jätteduktiga på att exploatera och romantisera politisk kamp för att sälja grejer, som i den här pepsireklamen med kendall jenner!
 
 
och då är folk såhär "hallå den här reklamen är faktiskt jätteförminskande mot offer av polisvåld :(" man ba ja men pepsi co. håller även på att köpa upp färskvattenreserver i u-länder för att sen sälja vattnet på flaska och därmed royally fucka klimatet samt bidra till att inga människor får tillgång till dricksvatten så hey, what did you expect liksom???
vad fan är det man vill åstadkomma genom att bli upprörd över sån här skit, typ american apparel och new balance etc etc? känner man att ens idealsamhälle är uppnått om alla företag har superdiversefierade reklamer där typ ett lesbiskt ickebinärt interracialpar hånglar på en elbil samtidigt som de dricker pepsi, för det är isåfall extremnyliberalism samt en otroligt dålig idealism. jag känner såhär: jag skiter i om pepsi har en reklam som typ består av att ku klux klan skjuter ihjäl 10 skolbarn och sen häller pepsi över liken, för hela grejen är att FÖRETAG HAR INGEN MORAL, de "värden" etc som visas i reklamer är inte på något sätt förankrat i vad ett företag rent praktiskt är, alltså en själlös, destruktiv kraft som på riktigt förstör många människors liv över hela jorden och bara har ett enda intresse dvs vinst och exploaterar och utnyttjar alla sorters symboler och representering som kan generera det. och om man håller på och whinear över sånt här bullshit och tror att det på något sätt är progressivt så går man i företagens ärende, dvs bygger upp en illusion av att företag över huvud taget kan vara proggressiva om de bara "gör om gör rätt" och genom det öppnar upp för företag att ytterligare exploatera politisk kamp för att nå nya, unga, fräscha kundkretsar som en själv vilket är exakt det som h&m och monki och weekday (som iof är samma koncern men ändå) och fkn bikbok och gina tricot och typ maybeline och pepsi osv osv i all oändlighet gör nu genom att hålla på med såna här äckliga vidrigheter:
 
 
 
 
så det jag vill säga är, om du känner dig arg över att någon vinstdrivande multimiljarderskoncern har en pyttelite icke-pk reklam så borde du inte bli arg på just det specifika företaget, utan på att företag samt kapitalismen existerar. jag är så jävla trött på att ens behöva säga sådana här otroligt enkla saker men i guess thats the way it is i femte vågens feminism, den nyliberalistiska hegemonin och senkapitalismens sista stadie men om du försöker bedriva nån sorts politisk kamp på internet genom att få olika offensive reklamer banned så är det enda det kommer leda till att en person som ser ut ungefär såhär:
 
 
kommer gnida sina giriga små nävar då det ENDA en sådan """"kamp"""" leder till är 1. att reklamen sprids kanske 200% mer än den skulle gjort om det inte hade uppstått någon hetsig internetdebatt (vilket med största sannolikhet även var hela grundidén med reklamen) 2. att du och alla andra arga men tydligen otroligt lättpleasade människor med största sannolikhet kommer få en jättepositiv bild av företaget eftersom det är så "schysst" och "tar till sig kritik" 3. att företaget öppnar upp för att väldigt väldigt lätt i framtiden framstå som "schysst" och "cool" genom att göra härliga reklamer som tilltalar dom arga internetmänniskorna och därmed har återetablerat sig hos en bred kundkrets
 
om du håller på och är en av de här arga personerna: sluta genast för det är absolut inte på något sätt positivt och mannen på bilden ovan tycker att du är en lättköpt idiot (ja detta inlägg är oerhört meta då jag gör exakt det jag precis väldigt aggressivt sa att man absolut inte ska göra).

Publicerad 2017-01-19 18:04:00

Om skam och kritken mot skam

Life of  

Det var nån som kommenterade på min blogg efter min sågning av svenska ungdomsserier i allmänhet och juicebaren i synnerhet (s/o nisse) och undrade vad jag tyckte om skam.
 
 
då hade jag som sagt bara sett första säsongen och den tyckte jag kändes ganska average, som jag skrev i mitt svar också. men sen har jag dragit mig från att fortsätta kolla, vilket kan bero på att jag vill inte vill vara mainstream (vilket är så jävla dumt jag gör alltid såhär asså skiter i att hänga med in nåt superupphypeat och sen kollar på det typ en månad senare och framstår som/blir en jobbig efterbliven tönt. t.ex paradise hotel, skam, etc.) men jag tror även att det beror på en annan sak. jag tror det är typ freud som har sagt att det man hatar mest är inte det som är 100% olikt en själv, utan det som är nästan exakt som en själv men med några små undantag. det man hatar ännu mer än det är ju dock när någon försöker avbilda en själv inom populärkulturen. man älskar uppmärksamheten, men hatar dom få grejer som dom inte fick rätt, och hatar på nåt sätt det som dom fick rätt ännu mer för att man inte vill vara en klyscha. det var ju anledningen till att alla söderkids superhatade och superälskade boys. jag tror också det var därför jag tyckte skam var så himla plågsamt och inte alls mysigt att titta på. att streckkolla serier är ju myseskapism, det sista jag vill då är ju att sitta och plåga mig igenom en extremt realistisk utdragen dokumentation av nån annan stackars förvirrad gymnasieettas misslyckade liv? men nu har jag iaf streckkollat säsong 2, asså satt uppe till tre igår och typ ställde in att träffa jonas i morse (skoja det var han som försov sig men jag ansträngde mig iaf inte så mycket som jag hade kunnat  för att väcka honom) för att jag var tvungen att se klart för det var så jääävla bra och intense. och efter säsong två känner jag att skam:
 
 
eftersom alla recensioner, analyser och kritik av skam-fenomenet i svensk media har varit heeeeeeelt jävla värdelösa och missriktade, så ska jag lay some akkurat kritik av den mest upphypeade serien i svensk historia on you right about now pga jag tydligen är det bästa sverige har att ge när det kommer till nyanserad, skarp mediekritik ;) jag kommer inte be om ursäkt för att jag är ungefär 5 veckor för sent ute med det här inlägget.
 
jag har upplevt att mediamänniskor i sverige har gripit så jävla mycket efter halmstrån i sina försök att kritisera eller avkoda skamsuccén. det är liksom någonting med att den är så otroligt, sinnessjukt populär, internationellt uppmärksammad, älskad av människor i alla åldrar, som känns så himla himla fel för svenska recensenter och kulturpersonligheter. vad är det? vad är det som inte klickar hos dom med skam? här är t.ex ett random uttdrag ur skam-backlashen som jag känner börjar komma lite nu i svensk media, det här är en artikel i svd:
 
 
 
 och här är nån annan idiot i aftonbladet i artikeln "varför vill alla vara noora i skam":
 
 
jättefin liten recension av varför ungdomar är dåliga människor med dåliga värderingar, verkligen (: (:
 
och i en varg söker sin pod där jag vanligtvis bara brukar kopiera alla mina åsikter i kulturdebatter, kritiserar dom skam för att karaktärerna är för pedagogiska och präktigt skrivna. liv har sett om scener ur ett äktenskap och ba "jag vill absolut inte jämföra skam med scener ur ett äktenskap" men ändå gör hon exakt det och ba "eh eh det är ju på ett sätt skönt att alla killar i tredje säsongen inte är homofober MEN är det trovärdigt???". sen hörde jag nån på p1 som snackade om skam och hyllade den. hennes motivering varför den var så bra var typ "inga karaktärer är goda eller onda, som jonas i första säsongen, är han dum eller är han snäll, man vet inte?" bara eeeh vad har du för otroligt låga krav om du tycker att en tv-serie är bra för att karaktärerna inte är lika entydigt onda eller goda som i typ gamla testamentet?
 
anledningen till att en sån här sorts helt fantastisk serie som fångar människor över generations och landsgränser aldrig, aldrig, aldrig kommer kunna produceras i sverige och utspela sig i "the capital of scandinavia" är för att sverige skiter i ungdomar. i alla i-länder tillåts ungdomar pga genomsnittlig utbildningsnivå och genomsnittlig inkomst vara en fristad grupp som under typ 15 års tid av sina liv kan hålla på med helt andra grejer än vad som förväntas av vuxna i samhället. de kan t.ex supa jättemycket, inte ha någon fast inkomst, säga upp sig från sitt jobb och resa i ett år, lämna sin familj och flytta till en annan stad etc etc. detta är ju otroligt tabu för en person över typ 32 års ålder att göra (men den åldern stiger också hela tiden) och i vissa delar av världen existerar inte den här samhällsgruppen öht. där gifter man sig och skaffar familj och ett fast jobb så fort man gått ut skolan, om man gått i skolan, och går direkt från att vara barn till att bli vuxen.
 
den här samhällsgruppen är försummad på alla sätt i det svenska samhället. det är extremt svårt för ungdomar att ha kul på sin fritid i stora delar av sverige pga extremt restriktiv alkohol och klubbpolitik ( ;) ). det är väldigt dyrt att leva som ungdom i sverige. det är extremt svårt att få bostad. om man mår psykiskt dåligt får man ingen hjälp för staten vill inte ge pengar till det. skolsystemet är helt söndertrasat och alla skiter i det. inte ens kulturen tycker ungdomar är en samhällsgrupp att ta på allvar. ett exempel på detta är ju att ingen media i sverige hade uppmärksammat skam på något sätt innan den började sändas på svt play, även fast den hade jättestor spridning hos svenska ungdomar hela 2016. ett annat exempel är att typ stora ungdoms"idoler" som t.ex pewdiepie inte var bekant för nån svensk kulturmänniska innan han fick sommarprata (nu tycker jag absolut inte att pewdiepie på nåt sätt kan räknas som kvallig ungdomskultur men ni fattar). eller att zara larsson var helt okänd för alla kulturskribenter i sverige innan hon fick typ skriva nån jävla debattartikel i aftonbladet eller vad det var. ingen av dom här fenomenen ansågs relevanta för svenska kulturskribenter förens de var distribuerade på en plattform som var till för vuxna. då kunde man ta det på allvar, för då har det helt plötsligt gått från att vara ungdomskultur till att vara nåt nytt spännande fenomen för vuxna att upptäcka och debattera, med språk och argument och på plattformar som 100% av alla ungdomar i sverige totalt skiter i. om man kollar på vad det svenska medialandskapet gör för att nå ut till ungdomar med välproducerade, relevanta, intressanta och underhållande mediaprodukter kan man ju bara  jämföra svts ungdomssatsning 2016 dvs juicebaren med skam.
 
 
 
 
 man ba nej gumman juicebaren är absolut verkligen inte bättre än skam på något sätt. men det är inte så konstigt, därför att:
- juicebaren hade typ 50 öre i budget, en valör som inte ens finns längre men som jag antar att typ svt etc fortsatt trycka upp själva för att slippa spendera mer än vad som är absolut ekonomiskt möjligt på ungdomsproduktioner. viktigare är t.ex sameproduktioner eller deckarsamarbeten med danmark! skit i att ungdomar är en ständigt växande extremt köpstark samhällsgrupp som aldrig har konsumerat media lika många timmar på dygnet som nu haha :)
- det verkar finnas nån sorts svensk lag på att alla ungdomsserier som görs i sverige absolut inte får innehålla en karaktär som spelas av en person som är yngre än 26. VARFÖR ÄR DET BARA VUXNA MÄNNISKOR I ALLA SVENSKA UNGDOMSSERIER undrar jag i mitt stilla sinne.
 
det är klart att svensk ungdomskultur inte kan nå samma kvalitetsnivåer som t.ex norsk när man tror att ungdomar inte kan ta till sig kultur som inte är moraliskt uppbygglig och sedelärande. jag tror att det är ett sorts folkhemmigt 70-talsideal som lever kvar i den svenska synen på ungdomar. vi i åldern 11 - 26 är dåliga svaga små människor som måste ha starka vuxna förebilder och bara se kultur som är personlighetsdanande, som t.ex handlar om en självmordsbenägen homosexuell tjej eller misär i förorten eller död kärlek eller trafficking eller våldtäkt eller nåt annat som kommer få oss att vilja växa upp och börja ta ansvar för samhället så snabbt som möjligt.
 
det är inte alls konstigt att vuxna missförstår hypen med skam, för det är absolut inte dom som är målgruppen? den är gjort av, för och med ungdomar i åtanke men råkar bara vara tillräckligt kvallig för att vuxna också ska kunna njuta av serien som konst. men till skillnad från all svensk ungdomstv, är den inte skriven för dom och den är inte spelad av dom och den existerar helt enkelt inte till för att vuxna ska kunna uppskatta den i sin helhet. den är något så unikt som en medieprodukt där all tanke om manus, regi, skådespelare, karaktärer, klippning, markadsföring, medieplattform, upplägg, musikläggning och så vidare är gjort med exklusivt ungdomar i åtanke. ett koncept som verkar vara helt omöjligt för svenska vuxna människor att begripa. iaf. bort från att kritisera kritiken, nu över till varför jag tycker att skam är bra.
 
på många sätt tycker jag inte att skam skiljer sig så mycket från amerikanska ungdomsserier. dramatiseringen och narrationen av typ relationskonflikter tycker jag är väldigt mycket likadan, typ "han sa det här" sen leta upp nån kompis som bara "nej han sa det här", sen säga förlåt, försonas osv. alla karaktärer är ju som från ett amerikanskt tv-serie-spice girls. det är liksom den coola "naturligt vackra" nördtjejen, den galna festtjejen, den rika populära killen som har en jättedyr bil, den skojiga tjocka, den korkade snygga, sassy bitchen, det rivaliserande tjejgänget, the gay best friend osv, alltså ungefär samma karaktärsregister som man hittar i 10 things i hate about you eller not another teen movie eller gossip girl eller vad som helst, utöver att de såklart inte är lika schablonartade som sina amerikanska motsvarigheter utan känns mer som genuina personer pga manus och kostym. jag tycker inte dialogen är särskilt nyskapande heller, mer än att den att den använder slang på ett sätt som känns uppdaterat och trovärdigt istället för extremt pinsamt, töntigt och out of touch som i liknande svenska produktioner, men det tycker jag är att ha en väldigt låg standard vilket jag inte tycker att man ska ha bara för att det är en serie riktad till ungdomar. dialogen är annars väldigt basic, det är typ "jag har en grej jag måste berätta" "det är över mellan oss" "jag ska stå upp för dig för du är min bästa vän" "jag har svikit dig" med mera.
 
det jag tycker är skams verkliga styrka är det som jag skrivit tidigare är problemet med svensk tv: tystnaden och det extremt långsamma tempot, något som man i sverige verkar tro att ungdomar ska få nåt sorts psykbryt av. i flera avsnitt i säsong två så kommuniceras känslorna mellan noora och william bara genom skådespeleri och klippning istället för dialog. vissa av 40-minutersavsnitten känns till och med som att de består till typ 30 minuter av scener nästan helt utan dialog. de bara filmar nooras eller williams ansikte i flera sekunder utan att vända bord kameran, och utan att de säger något. man känner så jävla starkt exakt vad dom känner och menar och sen när de väl säger det med ord så är det bara som en formalitet. de scener jag faktiskt grät i var just när deras faktiskt helt makalösa skådespeleri och regin fick tala helt ostört. det är också så jävla bra hur de genom linsen som ungdomspersonen ser livet har gjort superdramatiska scener av livsögonblick som för en vuxen människa kanske skulle uppfattas som helt betydelselösa genom att överanvända slow motion. så känner jag jätteofta, det typ händer något i ens liv som man tycker känns helt helt sjukt och man ba "detta förändrar ALLT" och i såna scener i skam har de förstärkt den känslan inte genom dialog utan med en filmteknisk slow motion-effekt.
 
att karaktärerna i skam är skrivna som överdrivet präktiga "sanningssägare" är så himla realistiskt. för alla som går gymnasiet är helt dumma i huvudet, man är helt føkked, halva en tror att man har full koll på livet och vet allt som går att veta om att leva, den andra halvan känner att man är minst i universum och inte förstår ett jävla piss och aldrig kommer klara av att leva under några omständigheter. så man berättar för alla man träffar att man är på ett visst sätt och förklarar för alla hur världen fungerar för att man måste försöka lura sig själv att man vet hur man själv är eller att man vet någonting över huvud taget. jag relaterade till noora på ett plan som jag väldigt sällan upplever med fiktiva karaktärer. det här att man är så himla självrättfärdigande och känner sig så smart och trygg med alla sina principer samtidigt som man är helt fucked up i hjärnan och inte förstår någonting om vad man håller på med. man pendlar från dag till dag eller vecka till vecka eller timme till timme mellan att känna att man har en berusande makt och härskar över allt i sin värld till att känna sig som ett misslyckande på alla sätt det går att misslyckas som människa. det kanske inte är moraliskt uppbyggligt att vara så, man kanske inte är en bra människa om man är så, man kanske inte är rationell om man är så, men dom flesta 16-åringar är också extremt dåliga människor. 
 
så! ha det.